Att döma av det äldsta bevarade föremålets - dopfuntens - ålder, måste kyrkan i någon form ha existerat redan under 1100-talets början. Av den nuvarande kyrkobyggnaden är långhuset äldst. Det är troligen invigt år 1196. Senare har det genom förlängning förenats med det nuvarande yngre koret. Detta, som är kvadratiskt med kryssvalv, byggdes antagligen omrking 1270 som ersättning för det då rivna 1100-talskoret. En rest av detta gamola kort år det stycke absidsockel som numera ligger såsom trappsten framför tornportalen.
Långhusets sockel är en s k skråkant. Väggfasaderna är av ovanligt välhuggna block iväldiga proprtioner. En häll strax till höger om lilla portalen håller 2,6 meters längd och 0,69 meters höjd. En sockelsten är hela 4,46 meter lång, huggen i ett enda stycke.

Korets sockel är som sig bör av nyare typ. Där ser man s k rundstav på skråkant, en utveckling av långhusets enklare skråkant. Hörnstenarna är runda och har putsrand.
Av långhusets nuvarande fönster är det norra upptaget i senare tid, omkring 1869. Det södra var ursprungligen ett litet rundbågigt fönster med sneda smygar, men blev även det vid samma tud utvidgat. Det lilla fönstret, som kastar ljus på predikstolen, är enligt sakkunnig uppgift från 1697, det år då predikstolen fick sin målning. Men enligt min morfar var det prästen Ihre, som på 1860-talet begärde att det skulle huggas upp, enär han inte kunde se tillräckligt. Ser man på putsen utvändigt, så torde det senare vara det riktigaste.
Den lilla långhusportalen är skäligen oansenlig och är tydligen utvidgad. Man drar den slutsatsen av att ingångens halvcirklar är oregelbundna, liksom om de utökas med en stenbredd, likaså tycks gångjärnen ha flyttats. I väggen strax till höger sitter en ryttarbild utan inskrift. Varken sakkunskapen eller traditionen har någonting att berätta, men vi ser att ryttaren har hjälm och sköld som en korstågsriddare.

Länghuset byggdes under korsfarartid. Man kan leka med tanken att det är någon, vars minne man velat hugfästa med denna bild vid ingången till templet.
Som trappsteg till portalen har våra förfäder lagt några gravstenar! - Ibland fick man ta vad som fanns tillhands och kanske var det svårt att finna någon annan lämplig häll. Det var på den tiden man bröt ner Visbyruinerna till byggnadsmaterial, så det är inte särskilt märkligt att man här använt några gamla gravhällar.
Tittar vi litet högre upp under takfoten på sydsidan finner vi en annan märklig detalj, remstycket som är ursprungligt siratmed en s k repstav. Vi förstår vilket kärnvirke man använde sig av när det efter åttahundra år alltjämt ser friskt ut.

Kyrkans inre har sedan år 1875 undergått stora förändringar. Före restaurerningen täcktes korgolvet av gamla gravhällar. Långhusgången var likaså belagd med fyrkantiga slipade stenar ca 1/2 meter i fyrkant. När det nya trägolvet lades in flyttades gravhållarna ut bakom norra kyrkväggen. De mindre golvstenarna skingrades ut i socknen. Möjligen blev de tilsammans med all annan inredningn försålda på auktion. Auktionsprotokollet finns bevarat. Sex sådana golvplattor har funnits vid Nygranne och i senare tid inmurats som trappsteg till flygeln. Trampstegarna till Dalhems prästgård är också troligen från Halla kyrka. Färgen är rödaktig, liknande hoburgsmarmor.

De gamla bänkarna var mycket vackra. Men även dessa är numera spårlöst försvunna. Som synes fanns inga ljuskronor. Man hade lösa ljushållare på varje bånkrygg samt en ljuskrona av trä överklädd med mossa. Denna hängde i min barndom i ringkammaren.
De äldre minns säkert hur besvärligt det var med ljushållarna i bänkarna. Det minsta man lutade ryggen bakåt riskerade man nämligen att bränna hål på kläderna.
Av de nuvarande ljuskronorna är den största framme vid altaret skänkt av kyrkvärdarna Karl Hagström d.ä och J.N. Hederstedt, när de varit kyrkvärdar i tio år. Kronan är försedd med inskrift. De mindre kronorna och lampetterna har efter hand inköpts av församlingen.
ALtarduken och golvmattorna har däremot skänkts av kyrkliga syföreningen.

På bilden (nedan) från 1875 synes även ett par av de vid den tiden vanliga åtminneslsetavlorna över någon avliden kunglighet. I min barndom var de redan borta. På deras plats hängde tavlan för psalmnumren. Den nummertavla som syns på bilden låg sedan många år bortglömd i en vrå, men plockades fram av klockaren Stenström, som egenhändigt skarvade den så att fem psalmnummer fick plats. VIdare har det funnits en skulpterad korbänk med högt bakstycke. Dopfunten vid norra korväggen är den äldsta av kyrkans inventarier. Den har stått på sin plats bredvid predikstolen så länge jag minns, men har som brukligt var, tidigare stått vid långhustets ingångsdörr. Lämningar efter överkalkning kan spåras, likaså rester av brun målning. (Enligt räkenskaperna målades funten år 1697).

Halla kyrkas dopfunt är gjord av sandsten i två delar med urtappningskanal. Liksom många av funtarna i Halla ting är den, enligt professor Roosval, huggen av mästaren Heggwaldr omkring år 1120. Kännetecknet på hans arbeten är myllrande bildverket på kuppan med situationsbilder ur Jesu liv. På foten synes krälande odjur symboliserande den onda andevärlden. Något dop i den stora funten har inte ägt rum på hundratals år. Däremot brukar prästen vid barndop stå bredvid den och använda sig av en dopskål av mässing med åttkantig brätte.
Triumfkrucifixet, nu i triumfbågen, har jag alltid tycktvara mycket vackert. Det är ett arbete från 1400-talet.
(Text från "Minnen från en bygd")

En av Gotlands märkligaste dopfuntar av stenmästaren Hegwaldr från senare delen
av 1100-talet

Predikstol stående på det nuvarande Olofsaltaret. Den skänktes till kyrkan 1967 av Henrich Schmidt ochhans
hustru Ingrid Nilsdotter
Gardea som framgår av en inskrift på ljudtaket

Ryttarrelief i långhusportalens omfattning, troligen tillkommen i samband med långhusets byggande, enligt krönikören Strelow invigt 1196

Interiör efter restaureringen
1965. Foto 1978.

Kyrkan från söder, 1875.
Lägg märke till den senare borttagna stigluckan och
det då putsade tornet. Foto C.F. Lindberg ATA.

Altartavla, föreställande "Nattvarden" efter Leonardo
da Vinci. Skänkt av Henrich Schmidt 1686.

Likvagnen i Halla är en av
Gotlands mest praktfulla.
Den användes senast
vid Otto Herlitz begravning
år 1955.

Kyrkan idag sedd bakifrån.

Medeltida gravhällar, som fram till 1875 fanns i koret, men då ställdes ut i takdroppet vid norra muren, senare utflyttade från muren.

Kyrkan idag sedd från sidan.

Kyrkan idag framifrån/sida

Kyrkan idag framifrån.