Halla skola som jag själv gått i under åren 1991-1997 har elever från årskurs 1 till 6 då de sedan börjar på högstadiet i Roma. I Halla skola går elever från Sjonhem, Viklau och Halla, och gymnastik och slöjd har man i Dalhem gympasal (i alla fall när jag gick där) och simmar på Romabadet. En Barrack har också ställts ut på skolgården för att få en till lektionssal. Man utnyttjar nu också boden som står i utkanten av skolgården till att spela pingis i och div annat. Texten som följer är olika utdrag från boken "Minnen från en bygd": Den nuvarande skolan i Halla byggdes år 1894. Den äldre låg norr om kyrkan på samma plats där socknens nya kyrkogård nu har förlagts.Min far kom som lärare till Halla år 1855. Frar var då 20 år gammal, men hade redan hunnit med några vikariat. Den första slöjdskolan i Halla inrättades först provisorsikt vid Nygranne i den lediga gamla mejeribyggnaden. Den nya skoltomten betod av åkermark och där skulle plnateras och planeras. Likaså planterades den lilla åkern, som ligger mellan kyrkogården och skolan, den sk "kilen". Det mesta arbetet härmed utförde far själv, ensam eller med hjälp av skloeleverna. Sparsamhet var ju den tidens lösen, och skolrådet satte en ära i att hålla igen på utgifterna. En episod är ganska talande. När den nya skolan blev färdig 1910, disskuterades om socknen skulle bekosta lärarens järnspis i köket en som man tycker är en ganska självklar sak. En av skolrådsledamöterna förklarade att "enligt reglementet" stod det att läraren skulle ha spis, men med det menades naturligtvis en öppen "spis". FAktum är att far för egna medel köpte både järnspis i köket och tvättgryta i brygghuset, den senare ansåg sig socknen icke heller behöva bekosta. 1800-talets lärare måste ofta för sin utkomst ha biförtjänster, mestadels i form av jordbruk. Far hade alltid både ko och gris samt ganska många höns och jag minns min morbror, skollärare Östman i Norrlanda, arrenderade jord och hade häst och det var många med honom som gjorde så. Den första skolan i Halla var en enkel stenbyggnad med tegeltak. Uppvärmningen i skolsalen skedde medelst en kakelugn och inredningen i övrigt var den enklast tänkbara. Det fanns bara en ingång och den begagnades av läraren och barnen gemensamt. Den nya skolan byggdes naturligtvis efter modernare principer. Sålunda motsvarar den invändiga takhöjden och de stora fönstren ännu i dag rimliga fodringar på en skolbyggnad. Den skolasal som fortfarande används inrymde ursprungligen även avklädningsrum och därifrån ledde en dörr direkt ut på skolgården. Läraren hade ingången som nu användes av barnen. Där låg köket rakt fram, till höger en liten tambur och därefter tvenne rum, samma som de nuvarande. Lärarbostaden bestod således av två rum och kök jämte en mindre sängkammare vilken låg en trappa upp. Att märka är att trappan upp var gemensam för barnen som skulle till slöjdsalen - vilket var ännu värre - var gemensam för folk som skulle till sockenstämmorna och läsförhören. Både kommunalrummet och slöjdsalen låg nämligen i övre våningen. Jag minne vidare att det var rätt svårt att hålla varmt i rummet vintertid, ty alla utterväggar var oisolerade stenväggar, där tapeterna klistrats direkt på muren. Det första man lade märke till när man kom in i skolsalen var katedern som var ovanligt hög. Miningen var naturligtvis att läraren från sin plats skulle ha ne bra överblick över samtliga elever. Bänkarna hade pulpet och sits i ett, med plats för två elelver i varje bänk. För uppvärmning i skolsalen svarade en väldig kamin som det stod "Ebes Bruk" på. Vi hade från våra bänkar god utsikt över Hallegårdsvägen men för att stoppa vårt intresse för vad som hände där hade man kritat alla de nedersta rutorna. Före den särskilda småskloans tid togs barnen in vartannat år. Våra första skrivdon den tiden var en skiffertavla med griffel somjag var innerligt led på, isynnerhet som jag aldrig kunde låra mig tåla gnisslet av grifflarna under skrivningen. Faktistk isar det ännu i nerverna på mig, när jag tänker mig en griffel som ristar hårt mit en skiffertavla. År 1910 byggdes skolan om varvid det gamla kommunalrummet blev småskola och slöjdsalen förminskades så att där även blev plats för ett litet kommunalrum. SAmma år tillbyggdes lärarbostaden samt utbyttes spåntaket mot eternitplattor. Så såg skolan ut till sin sista ombyggnad år 952, då barnbespisningen infördes. Småskolan flyttades över från skuggsidan dit solen aldrig trängde in förrän på eftermiddagen när barnen gått hem, och förlades till den sorliga gamla slöjdsalen på östra sidan av huset. Lärare till år 1926 var min fader, Otto Herlitz, som då varit lärare i över fyrtio år. Hans efterträdare har varit fru Henny Högström, f. Mattson. Småskollärarinna åren 1910-1928 var Elin Herlitz, de sista åren tjänstledig på grund av sjukdom. Den sistnämnda tjänsten tycks ha varit otursförföljd. Där har ständigt växlt innehavare. Ett tiotal år var Ruth Jakobsson ordinarie men också hon var mycket sjukledig. Under 1950-talet var Barbro Olofsson ordinarie småskollärarinna och sedan 1961 har tjänsten innehafts av Inga Olsson från Sjonhem.
Baksidan av skolbyggna- den	Lekplats på skolgården och lektionsbarracken i bakgrunden	Boden som ligger i utkan- ten av skolgården där man bla brukar spela pingis
Skolbyggnaden framifrån	Lekande barn på skolgårdens kulle	Skolbyggnaden framifrån
Interiör från en skolsal i nya skolhuset (1910). Inredningen bibehölls nästan oförändrad in på 1920-talet.	Skolavslutning 1987 med lärarna Kerstin Gottfridsson (närmast) och Inga Olsson (längst bort)	Skolavslutning 1987 där föräldrar och barn går in i skolan
Gamla skolbyggnaden, norr om kyrkan, där numera den nya kyrkogården är anlagd. Huset revs i samband med att den nya skolan togs i bruk. (Minnen från en bygd)